Förläggarens förord till Fame Factory 028: 'macchiarinihaikus, vol. 1' av Emma Hatt

Fame Factory 028:
macchiarinihaikus, vol.1
av Emma Hatt
PDF, poesi
free download 

Förläggarens förord:

Den 29 juni 2017 publicerar Emma Hatt en facebookstatus under den lika moderna som urvattnade rubriken ”haiku”. Hon skriver: ”chokertrenden dog/ när macchiarini-filmen/ var som mest poppis”. Dessa bevingade rader innehåller naturligtvis en bråddjup och aktuell komplexitet, nog med virke för en ”jättelång” kritisk essä om mode, sex, död, Gud, maktmissbruk, etc. (Dessa bevingade raders vingar är av plast.) Förvånansvärt många anade redan här, mitt i semesterns misslyckade peak, att detta bara var startskottet för en nitisk litterär resa med megalomaniska mytomanrötter (via Vanity Fair) hela väggen ”upp i Vatikanen”. En envis utforskning av (livs)konstnärens demoniska kreativitet. Ett befriande transparent poetiskt projekt som skulle ta den läckert kristalliserade sarkasmen in i ett sorts svävande delmål, i väntan på samtidskommentarens ödesbestämda död. Det lyriska komatillståndet. Emma Hatt skrev sig fram mot den vibrerande smärtpunkten och postade treradingar med en gäckande frekvens. Det låter oerhört vackert med transplantationer av konstgjorda luftstrupar. På pappret, på Wikipedia, i munnen. Tänk er ett vajande sädesfält (fast istället för säd: konstgjorda luftstrupar). Det låter kul, eller i alla fall tragikomiskt, att skriva poesi med ”kirurgisk precision”. Ungefär som att andas. En sol-och-vårare är en person som systematiskt ingår i kärleksrelationer med sina offer. Falska kärleksrelationer är ett sätt att köpa tid. Det krävs två för att dansa tango, men stalkerns passion är okränkbar. Hoppet är det sista som lämnar människan. Hoppet eller besvikelsen. Jag vet inte alls särskilt mycket om Paolo Macchiarinis verkliga liv. Hans spruckna drömmar, hans våld. Det finns många bilder där han ler och håller upp sina mjölkvita strupar för allmän beskådan. Det är alltid sommar. Jag läste i en tidningsnotis att karisman var boven i dramat (eller hjälten i elegin). Det är imponerande och hisnande, ja, ganska läskigt. Emma Hatts macchiarinihaikus är ett diktprojekt där den flåsande true crime-aspekten blir en sågtandad språngbräda för historien, den som måste berättas i andfådda stackatonedslag som ständigt bryter mot versmåttets idiotiska formregler. Den allvetande rösten avslöjar skandalkirurgens inre monolog med hjärtskärande små pusselbitar. En grotesk svekhistoria, hemskt vemodig och så religiöst söt. En dokumentärfilm är kvar på SVT Play i typ 30 dagar, macchiarinihaikus är kvar på internet typ för evigt. Fame Factory har, med författarens tillåtelse, återvunnit och samlat begynnelsen i en sorgligt pedagogisk PDF (FF 028). Det här är kanske bara början. I den postmedicinska haikuns tradition blir dikten en kåt respirator. Lika delar falsk som naturlig.

Elis Burrau, Årstaberg 11/9-17

Client

Fame Factory