Förläggarens förord till Fame Factory 030: 'BLI ETT SLÖDDER OCH ANNAT' av Sara Holmström

Fame Factory 030:
BLI ETT SLÖDDER OCH ANNAT
av Sara Holmström
PDF, poesi
free download

Förläggarens förord:


”du kan alltid svälja din stolthet”. Tänk på ordet ”alltid” i den raden, ordet ”alltid” i den dikten av Sara Holmström. Det kan läsas som ett förslag, en ödmjuk uppmuntran, ett krasst konstaterande, men det kan också läsas som ett utsträckt våld. Eftersom det är möjligt att lyda om man accepterar döden. Eller såhär: det vore möjligt att lyda – om stolthet existerade. Jag tänker att den här poesin är upptagen av det orala, och av tiden. Av lojt smärtsamma möjligheter. Frånvaron av en pappas fingrar i hårbotten. Döden. Det är muterad agitprop där agitationens avsändare är gåtfull, propagandans budskap nyckfullt, men narrativet tydligt. Diktens adressat är ”du”, och ”du” är till en början lika godtycklig, nästan lika flytande som diktens rim. Och det är lite tragiskt, men blir än mer tragiskt när ”du” förankras av detaljer och tyll.


Du kan alltid svälja en fjäril eller en reinkarnation. Det är kanske mer kannibalistiskt än du anar. Hat och kärlek avförtrollas tidigt i texten, med ett despotiskt snedstreck. Det kommer att upprepas. Med prästkragar, med precision.


Jag har läst Sara Holmström länge, i olika format och på olika forum. BLI ETT SLÖDDER OCH ANNAT är ett mycket efterlängtat och befriande extrovert manus. BLI ETT SLÖDDER OCH ANNAT är självbekräftande, kritiskt lekfull, kultur. Fame Factory 030: en välkommen 30-årskris. Verket är naturligtvis en allvarligt menad och uppviglande pamflett, men den planterar samtidigt in förskjutningen, både ”här och där”. (I form av en avancerad drift med alkoholromantik, en drift som ser så enkel ut, till exempel. I form av ett snabbt skissat livsöde som handlar om döden. Om valfrihet? Till exempel.) Konsekvent planteras förskjutningen in som spröda, döda körsbärsblommor. Motsatsen till plast. ”var lite vågad”, skriver Sara Holmström. Hur är man lite vågad? För vems ögon? Varför? Vem rimmar egentligen ”tjacket” på ”snacket” och ”facket”? Hur definierar agitatorn slödder? Vilka försvarsmekanismer aktiveras och av vem? Har ”du” ett ”originaljag”?


Uppmaningen som genre är spännande eftersom alla är olika. Det finns ett våld i den svepande utsagan. Eftersom den är godtycklig. Det godtyckliga är oerhört intressant och alldeles för dåligt utforskat inom konsten. Sara Holmström utvidgar floran. Nästan alla är rädda för smärta. Sara Holmström skriver ”omedvetet om samvetet” och det är medvetet omedvetet om samvetet. Att det skulle brinna en eld i helvetet är också det självbekräftande kultur. Tänk om helvetet är kallt som is. Det vore barnsligt?


Trådar och tankar slungas in, skenbart som från höften, för att stanna och verka molande i hjärna, i hjärta. Det är en nåd om det finns kopior eftersom kopians koncept skvallrar om ett original. Look a likes är omöjliga utan originaljag. ”och då kan man ju lugna sig”, eller? För originaljaget måste väl ha en sorts själ, en evig kärna? Eller? Kopian kan i alla fall vara den nyliberala individualistens teoretiska motsats.


Det är mycket som aktiveras i betraktarens öga. Betraktarens öga är ”du”. Det vill säga: diktens huvudperson. När Sara Holmström rimmar "facket" på "tjacket" på "snacket" så skaver det och sticks. Betraktarens öga är jag, och jag är våldsam när jag påstår att något aktiveras hos alla, hos dig, som en allmän sanning, men om vi leker lite kritiskt med David Bowies rader från Rebel Rebel, om vi byter ut rebell mot Red Bull, vilket Sara Holmström gör med en sådan stringens… finns det poserande upproret kvar i sötmans klibbiga kolsyra? Är det mindre värt? Vi har ju Red Bull, vi har en klänning, vi har ett ansikte som enligt en anonym omvärld sminkats till en röra.


Det är kul att systemet heter systemet. Det är kul att bolaget heter bolaget. Ibland tänker jag på Lina Ekdahls språkmaskin, men fjärilar får mig alltid att tänka på Mircea Cărtărescu. Fjärilar i magen, vilket vidrigt uttryck. Fjärilar i ögat, vilken episk mytologi. Alexander Sand twittrar om den ödesmättade malen i Ronaldos gråtande öga, ”som en fladdrande tår”. Sara Holmström skriver: ”fjärilar / landar i ditt glas / du sväljer”. Du kan alltid svälja en fjäril. Det blir en kärleksritual i framtiden. Jag menar magiskt tänkande.


När jag var liten sa folk ofta, oberoende av varandra, att Marilyn Manson opererat bort två revben med motivationen ”att suga av sig själv”. Den bilden, oavsett om den är sann eller ej, finns med här. Men det är månen som ”äter sig själv”, eftersom månen naturligtvis inte behöver ha en kuk, till skillnad från diktens du. Den bilden är som en allegori över den större diktens effekter eftersom den är ensam, så ensam, men också så omnipotent. Och vem är det som är omnipotent? Jo, gud. Gud kan äta sig själv. Dikten vibrerar följaktligen av en subtil romantik.


BLI ETT SLÖDDER-delen innehåller en pappas begravning, en komplex blyghet, en ambivalent röst som inte räds att utnyttja generaliseringens makt. Sviten andas ensamhet, du ska liksom bli en och inte tusen. Du måste bli ensam och föraktad. För att överleva. Sen kommer andra delens dikter, sen kommer 'OCH ANNAT'. Här finns kanske en hoppfullare kollektivitet. En snöängel kan inte bara bestå av snö. På grund av moral. Men vi gör den gemensamt, du och jag. Vi gör den hårig. Sara Holmström skriver om att vilja läka tillsammans. Jag antecknar: din lyster är perfekt, din hud lyser med sin frånvaro. Försök gripa detta halmstrå. Dikten vecklar inte ut sig till en fjäril, men till en ömhetsbetygelse. Svälj den kanske stolt.


Elis Burrau, Södra station, 22/1-18

Client

Fame Factory