Förläggarens förord till Fame Factory 031: 'LIKGILTIGHET ÄR ALLTID LÖGN' av Mandus Ridefelt

Fame Factory 031:

LIKGILTIGHET ÄR ALLTID LÖGN

av Mandus Ridefelt​

PDF, poesi

free download

Förläggarens förord

Det ligger kanske i sakens natur att Mandus Ridefelt ljuger redan i titeln. Det ligger kanske i sakens natur att ingenting ligger i sakens natur särskilt länge. Omförhandling(ar) pågår hela tiden. Likgiltigheten ska visa sig lika komplex som passionen och politiken. Den inofficiella undertiteln är däremot obestridligt sann. Sann så det sjunger om det: det bor verkligen ”en oförrätt i varje hjärta”. I de flesta hjärtan bor det flera tusen. Sen börjar det lite ängsligt. Ett diktjag beskriver dig och du verkar lite ängslig. Förlåt, men det är så det känns! Jag ber om ursäkt för min ängslighet när jag adlar och döper och viger dig i feghetens darrande vatten. Jag försöker vara transparent nu (jag samlar på vatten). Du är en duperande posör om man ska tro jaget, men det ska man ju aldrig. Fel av mig, sorry. Ordet unfrienda ligger lite barockt där på tungan, men sen händer det ljuvliga (eventuellt sporrat av ett dåligt rim): ”du lovar att skända mig”. Ensamt på en sida. Där har vi ett uppfläkande och rikt begrepp: skända. En skändning kan ta sig extremt olika uttryck. Nu är dikten spännande! Jaget fortsätter skratta åt dig (om än ”slappt”), men maktbalansen är rubbad. Du kanske ror världens mest originella skändning i hamn? Det återstår att se. Kommer skändningen att äga rum inuti texten? Jag tänker att den är texten. Efter detta är varje ord en potentiell skändning, det finns ingen återvändo, och se där! I Mandus Ridefelts elektriskt störiga LIKGILTIGHET ÄR ALLTID LÖGN uppstår plötsligt ett litet vi. Ett av språkets (i alla fall till ytan) största skällsord. Det har skett en sorts märklig försoning mellan sida 5 och 6? Nu går ni på stan tillsammans och interagerar med kanslisten. Sen slutar jag tänka på diktens persongalleri. Tvärt. Sen börjar jag tänka på berättelsen. Här beskrivs bland annat varsamheten som uppstår (alltså det rörande emotionella arbetet) när man försöker lära en äldre internet och tar uppgiften på blodigt allvar (detta är struket i versionen som publiceras, ni kan bara tänka er hur gripande det var). Här finns, bakom medvetet stingsliga utrop, en ömhet för (och ett hedersupprättande åt) förlorarna, eftersom förlorarna är bäst. Och hjärtat kan faktiskt bulta med händerna. Jämnmodet är en nödvändig motpol mot alla andra ojämna känslor. Likgiltigheten likaså. Men man behöver inte vara rädd. Jaget vill tycka samma. Det är naturligtvis en svindel eftersom allt är en svindel. Det är naturligtvis gulligt och irriterande. Ganska rart. Sen avslöjas allt på slutet som ett skådespel och därför blir det sant. ”Du säger att likgiltighet är en lögn”. Det är jag, läsaren adresserad, som säger det. Du var jag hela tiden. Mandus Ridefelt lägger orden i munnen på mig och jag ljuger. För min likgiltighet kan vara fantastiskt sann och vacker. På scenen. I ett lojt fnissande replikskifte. I en skev svindel. När jag läser en dikt. När jag dör på första eller andra parkett. Det är svårt att ha sex i sakens natur.       

Elis Burrau, 4/5-18, Skärholmens Centrum

Client

Fame Factory