Förläggarens förord till Fame Factory 032: 'då man en gång såg ut och mindes' av Kristoffer Appelvik Lax

Fame Factory 032:
då man en gång såg ut och mindes
av Kristoffer Appelvik Lax
PDF, poesi
free download

Förläggarens förord:

”när en längtan föds då strömmar allt som klös”. Jag testar att blunda en gång mellan varje sida när jag läser då man en gång såg ut och mindes av Kristoffer Appelvik Lax. Jag skojar bara, det gör jag inte. Jag låter inte mina ögon ”andas” överhuvudtaget! Jag läser diktsviten i en så kallad ”frenetisk sittning”, med ögonlocken uppspända av en tredje part, som en slapp Burgess-parodi (jag har byggt en liten tortyrmaskin). Jag läser och njuter, ja… jag… livsnjuter… och det känns nästan som ett svek. Eftersom det är ett svek att inte lida lite hela tiden. Eftersom livet är en spindel och spindeln är en oro. Eftersom det hela tiden pendlar (som en pendel). När jag läser manuset första gången är titeln en annan. Att ”livsnjuta” av något konsumerat genom ögonen i rådande pollenhades känns dessutom vulgärt i sin uppenbara, futtiga ironi, men jag kan inte låta bli! Tänk hur sublimt språket kan vrida sig i poetens kupade händer; kring ytan (kroppens yta), kring minnet (kroppens minne), kring köttet (världens kött och stadens kött). Hjärnan är en del av kroppen och köttet. Appelvik Lax använder spindeln (texten är en krängande framkropp, en stram bakkropp, den har åtta ben som går att rycka bort) och jag tänker på Louise Bourgeois. Appelvik Lax använder mammatropen (mammas pigment i relation till minne och ”Dig”) och jag tänker på Louise Bourgeois. Om sin skulptur Maman har hon kanske sagt:

”Denna spindel är en hyllning till min mamma. Hon var min bästa väninna. I likhet med en spindel var min mamma en väverska. I likhet med en spindel var min mamma mycket begåvad. Spindlar är vänliga varelser som äter myggor. Vi vet att myggor sprider sjukdomar och därför inte är önskvärda. Av det skälet är spindlar nyttiga och beskyddande, precis som min mamma var.”

Och jag tänker att det är precis så och att det är precis tvärtom. Jag tänker att texten kanske är skriven av en mygga. Spindeln är en oro och ett liv och en mamma och en död (aktionen) och ett minne. Jag minns den gången då jag skrev ett skämt. Det har bara hänt en enda gång (om ni bortser från det lilla om att blunda som inleder detta förord). Allt gick ut på att jag ville ligga sked med Fredrik Nyberg. Det hör inte hit. Snart är sommaren här, the summer of hate 2018, och som Appelvik Lax skriver: ”i en sommar finns småsmuts överallt”. I en sommar finns ondska.

Det är lätt att glömma i största allmänhet. Speciellt när man tror att människorna i staden är besjälade per automatik. När man tror att blunda är att se. När man tror att kött är skydd. Det är lätt att glömma men också överraskande, trots att villkoren exponeras hela tiden. Om du dör och jag inte dör så överlever jag dig och det är brutalt men animism kan uppstå i språket ibland. Inte ens det är en lära som fungerar hela tiden. Men ibland. Animism kan uppstå hos Simone Weil och Birgitta Trotzig. Bland dina frasande kjolar som Appelvik Lax skriver fram. När avantgardisten faller isär. Minnen: tidens taktila materialitet, något att bita i, som skenan man får inkörd käften innan ens lekamen skjutsas in i ultraljudet. Skjuts in i ugnen, fast i slowmotion! Den skenan utsträckt, för dig utgiven. Att skratta kan låta såhär: ”ha ha ha”, men om ryggen är tiden… vad är det då som blir krökt i rummet? Ljummet panikartat vackert språk. Läsningen blir en nåd eller utvecklas tungt mot en nåd. Jag läser dikterna och grips av ett omöjligt begär att nå ut med allt det inre i en tvångsmässigt mässande praktik vars dårskap i alla fall känns religiös! Det finns ett ursprungsminne som är falskt och det finns en dröm om att återfödas i rosen. Nu går jag med min PDF i sommaren ut. Den heter när man en gång såg ut och mindes (Fame Factory 032). Nu går jag som om det gick.

Elis Burrau, Västertorp, 15 maj 2018

Client

Fame Factory