Förläggarens förord till Fame Factory 034: 'om det finns ett östermalm' av Johan Attfors

Fame Factory 034:
om det finns ett östermalm
av Johan Attfors
PDF, poesi
free download

Förläggarens förord:

I om det finns ett östermalm så gör Johan Attfors något magnifikt nästan hela tiden. Han vrider och vrider och vrider och vrider. Det är just den specifika rörelsens poetik: vridningen. Runt kropp, tid, språk och minne. Det ser lätt ut. (För)vriden, tyglad Stockholmsångest på en iskall bricka av stål mitt i sommarens hål. En sorts uppriktig uppgivenhet? Jag försöker bara förmedla känslor nu. Johan Attfors skriver: ”jag hatar allting på utsidan”. Jaget vill skriva som glas, andas som glas. Det kan synas som så att allt inleds i ängsligheten. Det kan synas som så att allt utvecklas till en subtil saga, om att vara eller icke vara del av olika sammanhang. En krets, en urbanitet, en samhällskropp, en mänsklighet. Det är en melankolisk, nästan busigt lakonisk stil? Välkommen till en busigt lakonisk melankoli; det finns entusiasm och glädje här alldeles bakom, om du vrider dig runt din egen axel när du läser, det skymtar fram i visa sprickor – spontan förälskelse hand i hand med lilla hatet. 

I vintras såg jag Johan Attfors läsa om orientering, (ganska) korta vackra dikter, roliga dikter, hans ansikte fyllde en vägg, väggen var på en scen. Väggen kanske var en duk. Johan Attfors virtuella ansikte var en del av en scen, lev med det. Det var svårt att tolka hans ansiktsuttryck på grund av vissa pixlar. Man fick orientera sig i språket. Jag blundade. Insidan av ögonlocken är en hud. Det uppstod som en kusligt familjär situation. 

Går det att skriva om Stockholms vatten efter Lasse Berghagen? Jag skojar bara nu. Det gick inte att skriva om Stockholms vatten före Lasse Berghagen. Man kunde på sin höjd låta språket explodera, lite absurt, ibland. Jag älskar när Johan Attfors svit blir en anklagelse. Jag älskar när anklagelsen försvinner. Jag älskar att tänka på poetens minnesförlust i termer av ”vrider sig i sin grav”. En annan grej jag gillar är förlåtelsen. 

Hur är egentligen glas? Jag har försvunnit lite från ”handlingen” i om det finns ett östermalm nu, men jag kan inte släppa glasbilden. Är glas något som skapar blod eller något som gör att vi faktiskt ser varandra? Det finns två spår här, det finns det som poeten skulle ha gjort, vi vet naturligtvis inte om det ”lyckades”, men det uppstår en ömhet i själva ansatsen, den vars ton skiftar från ödmjukhet till, ska vi säga, blygt våldsam lyrik? Och sen finns det vad vi kan kalla för flashbackmaterialet. Den uppskissade bildungsromanen. Att befinna sig i en bokhandel på Östermalm. Ett av flera Östermalm. Det kan vara Bodil Malmstens Östermalm. Det kan vara Eugene Sundelius von Rosens Östermalm. Det kan vara Lars Noréns. Guds? Att tänka fram Stockholm när allt är försent. Att minnas eventuell förvirring kring modellkroppens existens. 

Hur är glas? Vasst och skört? Förmildrande? Hatiskt? Sand? Små gester, små medel, monstruösa människor, som jobbar, barn som läser upp. Fame Factory 034 ser, vid en första anblick, kanske ut som ett beställningsjobb, men det är det inte. Det är en så kallad dikt. 

Johan Attfors arbetar med små medel. Så skulle jag kunna skriva ifall jag paniskt ville smeta mina ogrundade fördomar på en oskyldig författares process. Johan Attfors använder, till exempel, samma ord två gånger, placerar dem förrädiskt nära varandra, men ofta hinner ”allting” förändras på grund av små medel. Han jobbar med små medel på ett nästan hysteriskt vis? Satyren är en modellkropp jag vill testa som analogi för att beskriva formen. Texten är en satyr, ett tudelat väsen. Enligt viss PR (i Stockholms tunnelbana) är satyren en obehaglig figur. Det är inte sant. Satyren, som struktur betraktad, är underskattad och skev. 

Martin Luuk har skrivit att Stockholm brinner (inte) igen. I Johan Attfors diktsvit så händer precis det. Inte igen, alltid igen. Östermalm finns kanske ändå, när allt kommer omkring. Det vrider sig i hjärtat. Ett varv.

Elis Burrau, Västertorp, 10/7-2018

PS. Anna Axfors har bett mig förtydliga att Johan Attfors efternamn, ”Attfors”, ej bör förväxlas med Anna Axfors efternamn, ”Axfors”. DS.

Client

Fame Factory