Han har ett jättesnyggt ansikte (ur Karismasamhället – en roman)

Eugene skrev ”bra dikt” i chatten. Han skrev ”en reklamerande utsaga”. Jag älskar när saker och ting slungas in framför ens ögon och det känns slumpmässigt. Jag älskar när orden gör det och nu var den effekten tydlig. Han åkte tåg ensam till Oslo så vi umgicks lite sporadiskt via våra datorer. Han snodde en muffins och en macka i bistron. Han köpte en öl. Han frågade om han kunde lämna datorn obevakad vid sin plats, jag hade gjort det om jag var han, men jag svarade nej.  

Utdrag ur romanprojekt, blandade fragment ur Karismasamhället, publicerat i SLACK MAGAZINE – THE ART OF LANGUAGE.

När det kom till Astrids åsikter hade vi inte tolkningsföreträde. Vi gick och köpte vitt vin i små tandläkarglas. Det kändes fint att inte vara ensam. Jag spillde ut mitt vin när jag skulle gå och kissa ute. Jag halkade på snön, eller på isen under snön. Jag såg en person som hade en jättesnygg t-shirt på sig. Motivet var Leonardo DiCaprios ansikte, fast multiplicerat. Tecknade kloner. Leonardo DiCaprio är jättesnygg. Han har ett jättesnyggt ansikte. 

Client

SLACK