och vi fortsatte att göra någonting rörande

och vi fortsatte att göra någonting rörande 

Elis Burrau 

CL(P) Works 

168 sidor

release 19/3 2016

*

"Super sublime" – Mara Lee

"bara fakking skev o vacker" – Felicia Mulinari 

"The starting point for Elis Burrau's poetry debut is the collective. Not in the sense of a strong and immovable unit, but more like a continuous process and, as he writes, a "wonderful negotiation". It's a bit like Wikipedia, from which he also quotes. The poet moves slowly through a contemporary moment filled with quotes and expressions, which make the loans and ready-mades that the poem consist of wholly appropriate; it's pre-existing text, pre-existing-statements. Perhaps this is the first time ever the word 'hypoglycaernia' has been used in a poetry collection? It's possible to read Burrau as a contemporary avantgarde poet who with his friends have reinhabited the classics. However, his poems aren't lofty or subversive but rather finely turned in their ordinariness and unobtrusiveness, and sometimes they are very funny. Burrau is a poet who's interested in failure. At his best he really succeeds in 'setting meaninglessness alight'." – Jenny Högström, New Swedish Books. Spring 2016

"Till slut börjar jag tycka ganska synd om det där barnet. För det tycks inte leva i en särskilt varm miljö, som man säger. Barnet vill »slå ett rekord« och vill »slå det passivt aggressivt«. Jag tolkar det också som att det är just barnet som får (eller ger sig) alla dessa både auktoritativa och nonsensartade instruktioner, som till exempel: »torka dig runt munnen/men gör det performativt«. Det blir hårt. Elis Burraus samling är bra och psykologiskt komplex, men dess reflektion av vuxenvärldens härskarteknik blir alldeles för bitter och olustig." – Andrés Stoopendaal, BLT

"Jag uppfattar Burraus dikter som en handbok i levnadskonst. Lev det poetiska livet. Då skapas nya vägar, mycket mer framkomliga vägar. Det är en rörlig och rörig bok, och då och då lite slarvig. Kanske lite som Kanye Wests nya skiva The Life of Pablo: den blir aldrig färdig, och det är som det skall…" – Björn Kohlström, Jönköpings-Posten/Bernur

"Ok, chefen, du bestämmer." – Oscar Rossi, SvD

"... likt Duras text låter sig också Burraus diktsamling läsas som ett slags bastion mot tomheten, döden eller Guds sviktande initiativkraft." – Petter Lindgren, Aftonbladet 

"Och ja, ibland bränner meningslösheterna till..." – Mats O. Svensson, Ny tid

"Jag uppfattar titeln som en hyllning till känslorna: en uppmaning att fortsätta göra konst och måla bilder och skriva trots att det ibland tycks som tiden uppmanar oss till annat. Men den väcker också frågor om balans: att smälta in i dagens samhälle eller att störa för att göra någonting rörande?" – Ulrika Mossberg, Populär Poesi  

"I samtalet med Martina Lowden berättade Elis om hur mycket Kent hade påverkat honom – han använde sig av samma klyschor som bandet – samt om ironin som liknade en 'ihjälkramad kattunge' i Elis knä. Oklart vad dikterna handlade om." – Jules Kielmann, Below Beneath 

"Medan Marinetti detroniserade de gamla gudarna med buller och bång, är Burrau en mer tillbakalutad ockupant. Åtminstone skenbart. Inga skrikiga versaler här, inga punkter, frågetecken eller utropstecken. Ett ensligt semikolon framstår i sammanhanget som världens överdrift." – Jenny Högström, Sydsvenskan 

"Konstruktionen visar vilken estetisk och politiskt medveten diktare Burrau är. Dikten som först ter sig som en förvisso lustig men banal perversion av en klassiker, vrids om av den parasitärt logiska formen, där observationen av något yttre bara leder till en stärkt jagkänsla, en bekräftelse av den liberala identitet som är vårt villkor: att i världen bara se vårt eget jags avbild. Vilken nytta har jag av den? Läser vi av läpparna – hur de sagda sägs – snarare än orden, hör vi ironin blandas med resignation." – Victor Malm, 10TAL, Poesins plats

"Det centrala, som jag ser det, är kopplingen mellan kroppsvätskorna och skrivandet." – Olof Åkerlund, Lyrikvännen 

"Burrau framstår som en stillsam ironiker med förmåga att effektivt plocka samman olika språkliga klyschor och sedan plocka sönder dem för att skapa nya överraskande arrangemang. Det kan påminna om antipoesi eller Stig Larssons enträgna försök att skriva sig ut ur det traditionella poetiska ramverket. Men här finns också något av en ung Lukas Moodyssons naivistiska charm, där läsaren inte säkert kan veta vad som är spelat eller äkta. Jag kommer rent av att tänka på Yoko Onos konceptkonstklassiker Grapefruit, en instruktionsbok med olika uppmaningar till handlingar av olika slag, från det banala till det bisarra. Hos Burrau finns det nämligen återkommande instruktioner och likaså låter han jaget få en impuls och sedan logiskt följa denna även om det hela landar i ren absurditet. Det är stor men torr humor." – Clemens Altgård, Skånska Dagbladet 

"Det som talar för boken är att det finns meningar där som berör mig jättemycket. (...) Det finns en humor som återkommer genom hela boken som påminner om humorn i den numera klassiska Broder Daniel-intervjun där Henrik Berggren reflekterar över sitt tidigare arbete som tidningsutdelare." – Marcus Stenberg, Bokhora


Client

CL(P) Works