Romantisk eftertext

kan två personer bilda en kör
kan två personer som älskar varandra bilda en kör
blir allt den kören säger
sång

jag har skrivit en poesibok som ges ut av AFV Press.

den heter Romantisk eftertext – och vi fortsatte att göra någonting rörande (appendix) 

den är formgiven av Mads-Emil Luplau Schmidt, jag har tagit fotografiet.

boken är ett appendix och en kärleksdikt som utspelar sig i Niagara Falls.

den kan inhandlas på dessa platser. eller i Audiaturs nätbokhandel enkelt här.

soundtrack. 

mash up/medley: man ska ner i tandköttet / solen har förstört Gary Sinise / det är ganska plågsamt att titta på allt / äktenskapsförordet är så mytiskt / jag älskar pedagogik / du sa: håll käften / det där är inte kräm / vi har röda massproducerade regnponchos på oss / för mig är gitarrer lika med rock / den erotiska magkänslan


tack till Rosanna Novo, tack till Emil Kjær Voss, tack till Anna Axfors, tack till Kenneth Pettersen, tack till Martin Högström 


*

"Gillar romantisk eftertext mycket, att krampaktigt försöka vara i något fint som hela tiden stryps när det överlappas av klyschan, mycket uppfriskande och stimulerande, ganska romantiskt." – Theodor Hildeman Togner 


"Det är melodisk dikt, och trots den invändningen – den garderingen som Burrau ger efter för – blir jag hänförd av hans udda ljussatta dikter, där ljuset på något sätt faller fel över hans karaktärer och miljöer, ställer dem i fel dager. Hans dikter påminner inte om annan dikt, kanske jag tänker på David Hockneys tavlor, de som också arbetar med anti-idyll och människor som bär på sådana djupa hemligheter bakom sin ytliga gestik." – Björn Kohlström (Bernur)


"Berättarjaget i Romantisk eftertext hittar detaljer i vardagen och associationsbanor som annars lätt flyter oss människor förbi, men som här får ta ett stort utrymme. Detaljerna snurrar ironiska banor runt sig själva (...) Jaget lyckas med konsten att uppleva det egna nuet utifrån. Att se det som sker och samtidigt förstå det, föra inre resonemang kring detta, i nuet. Men det är inte med lätthet, utan med säkerhet över sina egna ord kan även dessa få bli ironiserade över. Med stringens och ständigt återkommande meningar binds dessa resonemang ihop till väl sammanhållna diktvävnader." – Magdalena Rozenberg, Tydningen 








Client

AFV Press