*

Det finns mycket som vibrerar och vad betyder vibrera. Om du går vilse i Sverige så måste du krama ett träd.

Det finns så mycket som eskalerar och vad betyder eskalera. Det känns som att rörelsen i den här dikten är en fallande skala i ett hus utan tyngdkraft. Att det blåser och är varmt. Och sen en folkström utanför rutorna som aldrig sinar – flyktig som en skallgångskedja men inte alls. Och vad är det för agenda.

Jag är vilsen och varm för att luften är het. Jag är godtycklig när jag refererar till tyngdkraft från höften. Från universum. Från kärleken. Bara handlar utan att bottna eller tänka eller fråga.  

Jag vill varken förminska eller se förbi. Men alla kommer att dö. En våg av vilsenhet och av annalkande frågor och vad händer om frågorna kommer fram eller vad man ska säga är dom fortfarande annalkande i nån mening eller kommer dom aldrig fram. Hur kommer en fråga fram? Hur svarar man på en fråga?

Synonymer till vilsenhet: desorientering, hemlöshet; förvirring, osäkerhet. Jag vet ingenting.

Försöker att se vilsenheten. Vill se vilsenheten. Och namnet. Att sitta, att stå. Att snudda med sin närvaro. Tre punkter i rad på en rad skaver med sitt tydliga budskap om utelämnad information. Speciellt efter ”Vilsenhet”. 

Mariam Alatar skriver: eller den konstanta driften att driva med allt. Som alternativ till att sitta i ett slutet rum som ditt hjärta. Vad betyder det? Ditt hjärta är ett slutet rum. Är som ett slutet rum? Hur är ett slutet rum? Att driva med allt är en konstant drift.

Det är något med den definitiva utsagan som jag tycker är så himla roligt. Att ha som uttalad strävan att en handling ska inkludera allt, precis allt, en handling som i sig är konstant. Pågår hela tiden. Det är roligt för att det inte går, men också av andra anledningar som jag inte kan gå in på här på grund av att jag är en bra kompis som vet hur man bevarar en hemlighet. Det är kanske det enda jag vet.

Att fortsätta läsa in meddelanden på döda människors telefonsvarare. Den bilden. Betyder det att någon läste in meddelanden när människorna var i livet. Eller mammas måttband som svar på det omöjliga.

Mariam Alatar skriver: jag är väl medveten om att det lugn som vilar mot min nacke är detsamma som föregår krigets sirener!

Om du går vilse i världen, varsomhelst, så måste du krama ett träd. Det är inte så mycket för din egen skull som för trädets.

Om du går vilse i världen så måste du stanna och omfamna en mur. Du har inget val.

Om du går vilse i världen så måste du trycka dig mot gatan. Det är lite svårt att nå runt gatan med armarna. Men det spelar ingen roll. Det är också ett plus med färgglada kläder. Alla kommer kanske att le.

*

Det finns så mycket som vibrerar och vad betyder vibrera. Om du går vilse i Sverige så måste du krama ett träd.

Det finns så mycket som eskalerar och vad betyder eskalera. Det känns som en rörelse, en fallande skala i ett hus utan tyngdkraft. Att det blåser och är varmt. Och sen en folkström utanför rutorna som aldrig sinar – flyktig som en skallgångskedja men inte alls. Och vad är det för agenda. Vilka är instruktionerna. Vems. Vems. Det behövs tydligen tydliga instruktioner. Dessa får finnas, dessa inte.  

Jag är vilsen och varm för att luften är het. Jag är godtycklig när jag refererar till tyngdkraft från höften. Till folkströmmen. Bara handlar utan att bottna eller tänka eller fråga. 

Jag vill varken förminska eller se förbi. Men alla kommer att dö. En våg av vilsenhet och av annalkande frågor och vad händer om frågorna kommer fram eller vad man ska säga är dom fortfarande annalkande i nån mening eller kommer dom aldrig fram. Hur kommer en fråga fram? Hur svarar man på en fråga?

Synonymer till vilsenhet: desorientering, hemlöshet; förvirring, osäkerhet. Rädsla. Rädsla. Oförrätt. Nu kommer det andra ord. Våld, rädsla, oförrätt, övergrepp. Vet vi någonting. Vilka får vara vi. Hur får man råd?   

Försöker att se vilsenheten. Vill se vilsenheten. Och namnet. Namnen. Att sitta, att stå. Att snudda med sin närvaro. Tre punkter i rad på en rad skaver med sitt tydliga budskap om utelämnad information. Skriker med sitt tydliga budskap om utelämnad information. Om oerhörda, ohörda öden. Speciellt efter ”Vilsenhet”. 

Allt det där som dom uppmanar er att finna mellan raderna är ett mycket tydligt våld. Våldet är alltför tydligt. Våldet är inte mellan raderna, det finns ingenting mellan raderna. Det är maktens hyckleri.  

Den irakiska poeten Mariam Alatar skriver: eller den konstanta driften att driva med allt. Som alternativ till att sitta i ett slutet rum som ditt hjärta. Vad betyder det? Ditt hjärta är ett slutet rum. Är som ett slutet rum? Kan vara ett slutet rum? Hur är ett slutet rum? Att driva med allt är en konstant drift. Är det kanske ett smärtsamt, ensamt alternativ?

Det är något med den definitiva utsagan som jag tycker är så himla roligt. Som är så himla sorgligt. Att ha som uttalad strävan att en handling ska inkludera allt, precis allt, en handling som i sig är konstant. Pågår hela tiden. Det är roligt för att det inte går, det är sorgligt för att det inte går, men också av andra anledningar som jag inte kan gå in på här på grund av att jag är en bra kompis som vet hur man bevarar en hemlighet. Det är kanske det enda jag vet. Det är så himla roligt. Det genererar smärtan och tårar och ilska. I den ordningen. En annan ordning. 

Att fortsätta läsa in meddelanden på döda människors telefonsvarare. Mariam Alatar skriver om det. Den bilden. Betyder det att någon läste in meddelanden när människorna var i livet. Eller mammas måttband som svar på det omöjliga.

Mariam Alatar skriver: jag är väl medveten om att det lugn som vilar mot min nacke är detsamma som föregår krigets sirener!

Jag skriver: om du går vilse i världen, varsomhelst, så måste du krama ett träd. Det är inte så mycket för din egen skull som för trädets. En rekommendation är färgglada kläder. Bara ett tips.

Om du går vilse i världen, inte varsomhelst, så måste du stanna och omfamna en mur. Du har inget val. Det är så det funkar. Det är inte så mycket för din egen skull som för ockupationsmaktens.

Om du går vilse i Sverige så måste du omfamna en ledarskribent. Det är inte så mycket för din egen skull som för högerns hegemoni.

Om du går vilse i världen så måste du trycka dig mot gatan. Det är lite svårt att nå runt gatan med armarna. Asfalten är lite svårflirtad. Du är vilse. Du är hemma. Och du skriker. Hur svarar man på en fråga?