De äter ur din hand, baby
De äter ur din hand, baby – Cindy Shermans samlade dagböcker.
En roman.
Spillror från ett dokument.
En rörande blindtarm av krom.
Jag vill att allting ovanför ska vara solen.
Jag vill vara den enda falska personen i världen.
Undertiteln är överstruken, så det är inte en titel.
Albert Bonniers Förlag.
3/4-20.
LÄNK TILL Q & A (CA 2:30 min in) + MARIA BODINS BEVINGADE ORD (ANTI-RELEASE 4/4-2020)
Kettil: Förlåt men det är lite svårt att höra vad du säger.
Elis: Va?
Kettil: Kan du hålla telefonen som en vanlig pinne -
Elis: En pinne av cancer
Elis: Munnen som sista instans
Agnes: Kan du inte säga något mer om självmord?
Elis: Att planera sitt självmord i duschen är ungefär samma sak som att sjunga i duschen men istället för att sjunga i duschen så planerar man sitt självmord i duschen.
Kettil: Måste man planera sitt självmord med munnen? Eller munstycket, menar jag...
Elis: Det är sexigt att se ihålig ut. Det är ihåligt att se sexig ut. Mörka ringar under ögonen. Lite tandkräm runt läppen. Näsblod. Laser. Rött vin. Vem bestämmer. Här inne bestämmer bara jag. Allt jag skriver har skrivits en gång tidigare, av en grupp onda personer. Den onda gruppens karisma.
Agnes: Kan du säga något och ta tillbaka det?
Elis: Jag ljuger inte, jag talar inte sanning. Jag skriker in i ett hål. Skrivandet är ett skrik. Men inte vilket skrik som helst. Skriket måste ha ett tydligt mål: ett hål.