kom ihåg var ni förstörde det först

(hel version, dikt om bokmässans första dag 2018, skriven för (och publicerad i) Göteborgs-Posten 28/9-18)

kom ihåg var ni förstörde det först

att dö i sviterna av sviterna i sviterna (draperad i tårar)

hur många har houellebecqs bröllopsfotografier i plånboken

jag går alltid till se människan eftersom jag vill se människan

jag är liksom oförblommerat på skönlitteraturens sida

jag träffar en förläggare som vet att jag är här för att hämnas (jag är här för att hämnas)

den slaktade robotkroppen är en blurb och barn vet varför reklam är bra

den renaste formen har så rent blod på händerna

brottsplatsen öppnar på lördag, men det är bara en docka som är livlös

en slogan är bara ett kapitel till, bara ett kapitel till

jag såg de sjukaste liberalerna från generationen över mig (?) samlas på ett stort golv

med sjukaste menar jag att de var lika sjuka som brinnande änglar

jag tänkte på det i termer av fri entré

jag frågade läsarna hur jag skulle skriva den här deckaren

sen gjorde jag nästan precis som läsarna sa, det blev så bra

det kommer ha en liten defekt på samtidsromanen (bröstmjölkserotiken)

bokmässan är en orm när det enda jag kan göra med en penna är att suga på den

poesins verktyg: patetik, maskinröst, nonsenströst

näringslivet har häftiga specialeffekter men inte om man jämför med näringsdöden

här och där: gymnasielevers tristesstraumatiserade nunor

mörklila blommor har korsfästs på en scen för grävande journalistik

det går ett larm vilket är vackert och en gosskör (två killar) löser palmemordet i realtid

när min svärmor kom till sverige plockade hon upp alla rosor i korsningen sveavägen/tunnelgatan eftersom de låg på marken

chefer läser högt för sina barn innan läggdags, det är viktigt

det är svårt att rimma på kvinnlig badminton

jag vill också att mina byxor ska vara en skräddarsydd charkprodukt

det finns ett litet hot vid horisonten när det roliga är nära

det cyniska tillståndet blev trend på två röda

jag minns tejpen över läpparna, munsmaken i blodet

en monter kan inte ta form i rum för letargi

bokmässan måste leverera i år (som trop)

i år är allt som vanligt igen (som trop)

använd arsenik (som dropp, små doser)

diskutera parafrasen (som hopp)

bokmässan laddar för revansch när sår lamslås i kulturen

jag väljer knytblus som den sista cystan över käften

en kista över läpparnas bekännelse, det handlar om respekt

ledarskribenten är den djupt politiserade symbolfrågans bulvan

ledarskribenten är kanske motsatsen till strömavbrottets barn

jag lyssnar på anyurus eftermiddag i madrid

alla berättelser om hopp måste börja i livet är fruktansvärt

jag träffar en förläggare som intervjuats av studenter

har ni någon utvecklad strategi för content?

ett självsäkert språk darrar av reliker (vi vill läsa ditt manus)

linderborg ropar göraaaan tio meter från den skönaste pestmasken

cyberpunken exponeras och tillsammans blir vi knarkare

en fåtölj av nora roberts produktion för tankarna till katarina den storas förstörda kukmöbler när gessen säger min publik är folk som läser the new yorker

och framtiden är aldrig nuet

ingen kan stava litterära konsulter

skyltdockan bär plastdräkt

jag tänker på kirurgen som signerade patienternas organ (a hero if there ever was one)

se människan

be människan dra åt helvete

jag tänker på marina som blev slagen i huvudet med en förvrängd avbild av sig själv

signeringskön är den skeva platsen

från en journalistisk tungviktare till en annan: döden

jag vill ha en tröja som säger vi kan göra wikipedia sämre

jag hör en präst skrika ”positiv affirmation” samtidigt som jag går förbi två klosterbröder 

Client

Göteborgs-Posten