du får inte (Biologiska museet) / den ekologiska teatern

En diktsvit. En meditation kring uppstoppade djur, magiska tvångstankar och mytisk nationalism. En lek med tjuvlyssning och barnslighet (det vill säga: vandalism – by the way: kan man leka med barnslighet eller blir det bara "kaka på kaka"?) En internhumor som eskalerat? Skriven på plats (Biologiska museet) under en dag. Bortglömd, återupptäckt, införlivad i en publikation (Avlagringar). Vad väger ett banalt språkbruk? JAG VILL ATT MÄNNISKAN SKA TAPPA KONTAKTEN MED NATUREN. Vilka barn har jakten i sig? Vad är det största hånet? Svara ja eller nej.  

–

Dikter ur sviten finns att läsa i Avlagringar, en publikation producerad inom ramen för det konstnärliga projektet Den Ekologiska Teatern (#deekte), ett projekt initierat av Anna Asplind och Daniel AlmgrenRecén. Den 25 april 2015 lästes texten upp i sin helhet, bakom glas, i Lilla dioramat/Ishavsgrottan. Jag kunde inte se ut. Här är du får inte i sin "helhet":

Biologiska museet 

jag tänker att sladdarna går genom mossan 

det måste vara så

färgen som spricker som en uppmaning 

bekänn färgen

glid som en segergest

en alpin segergest

jag vill ta på ögonen

du får inte ta på ögonen

jag vill ta på ögonen

du får inte ta på ögonen

jag vill röra ögonen

det är samma sak

du får inte röra ögonen

jag vill smeka ögonen

du får inte

de ser inte

de ser inte ut 

är det riktiga ögon

är det riktiga döda ögon

kan man stoppa upp ögon

uppstoppade nordiska djur 

är inte samma sak 

som att stoppa tiden

eller dra den

tillbaka

säg:

fornstora dagar 

fornstora fosterland

du tronar på död

och andra

objekt

jag vill smeka något svulstigt som också är strävt

jag vill guidas av en engelsk röst

du får inte

du får inte

här finns inga skyltar

här finns bara det magiska livet 

en vit hand som för tankarna till onda sagor

du för inte mina tankar någonstans 

det är för tankarna vad

folksjälen är för dig

finns det folkskäl som rättfärdigar detta  

jag vill klappa något hårigt som också är dött

vaggas av en skandinavisk sång

du får inte

du får inte

målade fondväggar och fåglar som inte kan flyga

det är tröttsamt att poängtera det sorgliga

med fåglar som inte kan flyga

som om själva flygandet

gjorde fåglarna till fåglar 

att frysa i en rörelse

som en talesperson

i karantän 

nolltolerans är den svenska modellen 

att döda djur tiger

är den svenska modellen

en svensk tiger

alltid 

jag tänker att sladdarna går genom mossan 

jag tänker att sladdarna går genom färgen

som är snö

för att allt behöver ström

för att allt behöver dö

jag vill tugga på sladdarna som går genom mossan

du får inte

jag vill slicka sälens ögon

det där var bara äckligt 

jag vill skrika över 

faktum över

huvuden

varför har

biologiska museet inget 

wi-fi 

jag vill vinka genom glas

vad är det med dig och distansförhållanden

du får inte

jag vill att hallucinationen 

ska komma

anlända som en hägring

där allting lever

och

jag kanske fotar med blixt

på heroin 

det kan bli bra

vad är det största hånet

att placera de döda fåglarna i sanden

eller hänga upp dem i osynliga trådar

som om de faktiskt svävade

kanske att stå på visst avstånd

och peka

och skratta

ni kan inte flyga

ni är rädda

som en inverterad Lasse Åberg

eller bara en död och uppstoppad

Lasse Åberg

det känns trevligare om det är

Stig-Helmer som är död

och uppstoppad

eftersom han inte finns

på riktigt

säg det till djur och döva öron 

jag vill gå in genom väggen som ska föreställa horisont 

som Jim Carrey i Truman Show 

dra byxorna av illusionen 

skrika mot taket som ska föreställa himlen

spotta åt regissören som ska föreställa gud

du får inte

jag vill i alla fall ha en fågel i handen

det är bättre med en fågel i handen

än tio i skogen

det är bättre med en uppstoppad fågel i handen

än tio levande fåglar

i skogen 

det är bättre med en fågel i landet

än motsatsen

ett land i fågeln

blir så futtigt

om vi snackar nationalromantik

om vi snackar gränsdragningar

om vi snackar kulturarv

om vi snackar nationalism

en duva satt på en gren och funderade över tillvaron

är semiaktuell

funderar man bättre

med hjärna eller utan

om man är död

och fågel

att också ha en död hjärna

i det döda huvudet

med den döda näbben

kanske bara känns lite

jag vet inte

som effektsökeri

jag vill söka effekter

jag med

du får inte

jag vill tugga lite lätt på valrossens betar

säger man betar

är det elfenben

är det ens en rolig iakttagelse

att ”den har skägg”

jag vill tugga lite lätt

inte lämna några spår

bara testa mina tänder

du får inte

har du hört talas om det här med omvänd psykologi

nej

har du hört talas om utmattning

om sladdar i mossa

hundar och köttben

om långa halsar

jävligt långa halsar

det ska tydligen symbolisera någon sorts ståtlighet

om du har en lång hals

sträck på den

ta ditt ansvar

symbolisera någon sorts ståtlighet

människans bästa vän

har en längre hals

än människan

mer ståtlig

jag har en extremt lång hals

eller nacke kanske

som jag aldrig 

sträcker ut

men det får man väl inte säga

i det här jävla 

landet

i forskningsklimatet 

med tillhörande debatt 

kring tranans flykt

avtäcks en syn på

migrationen

om man tittar noga

på forskningsklimatet

med tillhörande debatt 

kring tranans flykt

kan en förståelse finnas

för Europas konsekventa 

mördande

vid gränserna

de godtyckliga 

gränserna

det vill jag säga

till Sveriges ungdom

när de rodnande

drömmer om jaktsäsong

med sju sorters blomster

under kudden

du får inte 

jag vill sparka mot en fjäderskrud

du får inte

det vill jag inte heller

det var ett tomt hot

ett trött försök

att i alla fall ge sken av en sorts aggressivitet

att skända den inramade

prisbelönta affischen

för att

poängtera en eventuellt övertydlig

poäng

du får inte

vandalism är aldrig häftigt

det är ett hot

mot demokratin 

jag såg inte isbjörnen

på grund av den döda vinkeln

såg jag inte isbjörnen

den stod där hela tiden

men jag såg den inte 

isbjörnen har en irrationell charm

speciellt när den är död

för då kan jag 

gå nära

och så nära

får ingen gå

så nära får ingen gå

valrossen har en gåtfull karisma

i sin otympliga

livlöshet

liksom

skrattretande 

och sexig

skrattretande och sexig 

jag blir genuint intresserad av och nyfiken på

genuint intresserade och nyfikna människor 

som går runt här med ryggsäck 

och pekar 

viskar 

jag är gjord av intresserade 

människor

och djur 

och förfäder 

titta där uppe

det är en familj

vet du vad det är

det ser ut som hamstrar

det är lämlar 

vad är det för fågel då

en till familj

barnet tenderar att se familjer

att kategorisera

att ordna

de döda fåglarna

att skapa fiktiva familjer

är något barnet gör

det är något barnet sysslar med

konstant

vilket djur skulle du vilja välja

vadå vilja välja

jag vill bara slicka på ögat

tugga på sladden 

gå genom väggen

sparka en fjäder 

en fågel för en fjäder

lätt

mamma

vänta lite

mamma

kolla

den försöker bygga ett bo

de bråkar

mamma kolla

ja 

jag ser

vet du vad den kollar på 

den tittar ner i sitt bo

ja

på sina ägg 

är det nu vi går

vi leder

som sladdarna

genom mossan

jägarkompisar och världens dyraste konstnärer 

la en grund

plockade russinen ur kakan

att vara amatörzoolog 

en så pass härlig titel

en underbar dödsdom

varför gå i skola

när du kan gå i skogen

med geväret på axeln

lagom nonchalant

sprida frihet där frihet bör spridas

som ett fritt partipolitiskt

studentförbund 

jag vill att människan ska tappa kontakten med naturen

du får inte 

du är välbevarad

som en konserv

det är den sämsta raggningsrepliken

jag fått

du får inte 

jag vill klappa en raritet så pass länge 

så att friktionen från mitt klappande 

får rariteten att känna smärta 

jag vill dricka gravöl över vår första fällda björn 

du får inte

vad ska jag dricka efter vår andra fällda björn

en till gravöl

är mitt förslag

du får inte

jag vet inget barn som har jakten i sig

jag minns inte glädjen över att ha skjutit 

en trast

en nötskrika

en ekorre

jag vill bara känna 

allt uppstoppat 

mot min tunga

du får inte

större djur

jag tänker på Italien

där skjuter man

allt som rör sig

i skog

i mark

jag behöver endast tänka på Italien 

vilken funktion fyllde citattecknen kring ”jägare” för hundra år sedan

är det en fråga

djuren är naturens barn

barnen är naturens djur

naturen är min

naturen är barnens

jag tänker på jägare och naturvänner

hur de tilltalas 

i samma svepande

rörelse 

ni gossar och unga män

du får inte

skada 

fältens bevingade varelser

fågelfaunan är befolkad

av älsklingar

vi ska bara döda

ett härligt gäng

det finns: 

vårflyttningen

varflytningen

fortplantningstiden

döden

missförstå mig rätt

jag vill inte utestänga ungdomen

från jakt

jag tycker bara att en viss

jag vet inte

måttfullhet

taktfullhet

vore på sin plats

är

på

sin 

plats

du får inte