EMOGONZO, en julnovell om en releasefest (för AFV Press) Jocktober säger: och nu är han död, jag önskar att jag var död. Och: och sen dog han, och slutade dricka. Sen läser han upp en anteckning om de första personerna som kom till festen. Alltså han läser upp en lista med förnamn. Allt är en dikt. Releasefesten kallas för festen. Vi nämns inte. Vi kom alltså för tidigt, men också för sent. Vi är inte en dikt. Han nämner inte Kids. Jag vet inte vem som har regisserat Kids, men jag vet att Harmony Korine skrev den när han var ett barn. Sen är han klar.
här samlar jag alla nya "saker" och länkar och projekt tills vidare pga har inte råd att betala för mer utrymme på den här hemsidan, det här är mitt sista tillgängliga "project"
alla ska synas, ingen ska vara skymd, men några ska vara lite onda (dikt köpt och ägd av david druid, februari 2019)
Alternative Titles for My New Poetry Collection (Which is Very New) // A Smile on My Lips // House Party // Steal Better (That is to Say Worse)
Det är en vidrig sak att stå som en likstel fackla av fatalistisk bambu på ett historiskt museum och stirra sig blind
jag skalar ett hårdkokt ägg på Historiska Museet, jag äter det stående vid fönstret bredvid en smutsig dammsugare, utanför faller regnet på en bil, jag lägger upp en bild, jag skriver ”underbar lunch”
Artighet är sexigt – en essä om att skriva till döda vänner men också om köttkonst för jag måste distrahera mig
arbetstitel: och vi fortsatte att göra någonting rörande #6 / IKAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAROOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOOSSSSSSSSS
Jag minns att jag låg i flera timmar så och njöt av vilken fin vinkel det måste ha sett ut som, och det är givetvis inte någon annan som tittar på den vinkeln. Det är inte ens jag.